Dagens industri- och livsmedelsförsörjning bygger på omfattande globala transporter. Detta blir tydligt och kännbart för till exempel länder i Afrika, som drabbas av att ryska flottan blockerar Ukrainas hamnar och därmed deras export av vete. Ett annat exempel är Rysslands stopp av gasleveranser till Europa. Förutom de direkta effekterna hos mottagaren så får det globala följdverkningar i många efterföljande led. I Sverige får det direkta och indirekta följdverkningar på våra livsmedelspriser eftersom vi importerar cirka 50 procent från utlandet och därmed beroende av det globala transportsystemet. Hösten 2022 har till exempel priset på något så ”svenskt” och självklart som kaffe stigit med 30-40 procent, beroende på höjda transportkostnader och dåliga skördar i Sydamerika.

En annan av framtidens utmaningar är att stora delar av de resterande resurserna finns i Ryssland, Asien, Afrika och Sydamerika. Här har en ny typ av kolonialisering utvecklats med kombinationer av investeringar, lån, "affärsöverenskommelser" och rena mutor. Kina har t ex under de senaste 20 åren skaffat sig kontroll över viktiga råvaror och resurser, särskilt viktiga för den batteribaserade utveckling vi ser framför oss. De kontrollerar idag över 90 procent av värdekedjan för s k sällsynta jordartsmetaller och kontrollerar även globalt fyndigheter av andra strategiska mineraler.


”När det gäller den fossila oljan har vi i nuläget inte möjlighet att energimässigt ersätta den med andra energislag då det finns begränsningar i t ex tekniska system, resurser som metaller och halvledare och energianvändning, samt förluster i elsystem och teknik som vindkraft, kärnkraft mm. ”


Den kanske mest allvarliga utmaningen är jordens begränsade förmåga att producera förnybart, vilket framförallt handlar om livsmedelsproduktion. Här krävs såklart tillgång till solen, vatten och fertil mark, men också näringsämnen, Tillgången till fosfor har varit avgörande för billig konstgödsling och varit en starkt bidragande orsak till att världens befolkning mångdubblats under 1900-talet. Idag är den globala livsmedelsproduktionen helt baserad på tillgången till detta grundämne på ett sätt som göra att det bara kommer räcka ytterligare någon generation. Vår hantering av fosfor, kalk och näringsämnen som kväve, kalium och mineraler, hindrar att dessa återförs tillbaka till marken där de behövs. Istället hamnar de i våra vattendrag, sjöar och hav. Utöver bristproblematiken för vår matjord skapar detta även obalanser för vattendragens flora och fauna, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för fisken.

Vatten, den mest kritiska naturresursen för vår överlevnad, är även den högst begränsad. Cirka en tredjedel av jordens befolkning saknar daglig tillgång till rent vatten. Ändå förstör vi och överanvänder det kvarvarande färskvattnet till att t ex spola i toaletterna och tvätta bilar. Dessutom har vi byggt felaktiga systemlösningar, baserade på gamla bristfälliga VA-system. Vi besitter nu ny kunskap men fortsätter ändå att göra fel vilket bl a har lett till att vi i Sverige i dag har ett kontinuerligt stort läckage (25%) av färskvatten som går till spillo i onödan. Detta är av stor vikt, speciellt som ransonering av vatten de senaste åren blivit ett relativt vanligt inslag även i vår del av världen och även påverkar våra system för t ex livsmedelsproduktion och energiproduktion.

Allt detta hänger ihop ur ett globalt perspektiv och tvingar fram förändringar och behov av lösningar