Under de senaste åren har vi ställts inför olika typer av kriser. Pandemin och den ryska aggressionen mot sina grannländer har tydligt visat att samhället, inklusive politiker och den offentliga sektorn, inte kan lösa allting, även om de försöker framställa det så. Framtiden handlar inte om att få mer resurser, obegränsade råvaror och perfekta myndigheter - tvärtom. Därför måste vi som individer ta och få ett större ansvar i allmänhet, särskilt när det gäller kritiska aspekter som vår bostad och tillhandahållandet av vatten och energi. Det lokala perspektivet och det personliga ansvaret behöver stärkas.

Vi anser att ägande av bostäder och gemensamma vatten- och energisystem bör ske genom nya modeller för andelsägande och upplåtelseformer. Vi behöver utveckla nya ersättningssystem för sociala insatser som kan inspireras av utländska exempel och som bygger på lokal ekonomi och "banklösningar" baserade på delägarskap av de som använder banken och de specifika systemen som banken stöder.

Samtidigt måste ett nytt samhällskontrakt växa fram, med individens rättigheter som utgångspunkt, vilket måste få genomslag i alla sammanhang.
För att skapa förutsättningar och den nödvändiga kraften för förändring behöver vi en ny typ av folkbildning som ger insikt om våra förutsättningar, de utmaningar vi står inför och de möjligheter som finns.