Boende

För ungefär 10 000 år sedan började människan att bo i fasta bostäder. Människan lärde sig att odla och då blev det naturlligt att bo i direkt anslutning till den mark som brukades. Och så har det varit för de allra flesta i takt med att vi långsamt ökade i antal. I början av 1800-talet var vi knappt 2,5 miljoner innevånare i Sverige. Så, för 100-150 år sedan hände något, människorna började flytta in till städerna. Där jobben och drömmen om ett mera bekvämt liv fanns. En utveckling som gått parallellt med industrisamhällets utveckling. Från 1800 till 1900 mer än fördubblades befolkningen. Och från 1900 fram tills idag har befolkningen mer än fördbubblats igen till att idag, 2022 vara cirka 10,5 miljoner och alla behöver någonstans att bo.
Detta innebar att nya bostäder och industriområden byggdes upp. En grundläggande förutsättning för städerna är försörjning med livsmedel, vatten och energi. Allt detta kräver transporter av olika slag. Städerna har anpassats för biltrafiken. Tekniska infrastrukturer för värme, sanitet och vatten har parallellt utvecklas.

Efterkrigstiden och expansionen utanför stadskärnan
Inflyttningen till städerna ökade i takt med behovet av arbetskraft steg efter andra världskriget. Nya idéer om hur livet skulle se ut tog form i det som blivit ett historiskt begrepp inom svensk bostadsplanering, Arbete Bo och Centrum. En samlad bebyggelse där folk inom korta avstånd skulle kunna bo, arbeta och ha tillgång till butiker, samhälsservice, etc. Tankarna kring ABC-staden fick en stor genomslagkraft inom bostadsbyggandet och stadsbyggnadsplaneringen i 1960-talets Sverige, där Vällingby i Stockholm blev det främsta exemplet. Fortfarande byggdes relativt småskaligt d vs trevåningshus och med stora grönområden. Radhus och villaområden kompletterade bilden. Transportsystem som bussar och spårvagnar utvecklas och i Stockholm byggdes även tunnelbanan som sammanlänkar staden. I takt med ökat ekonomiskt välstånd ökade också andelen bilar som trängdes i den gamla stadens begränsade gatusystem.


Miljonprogrammen och staden byggs om för bilarna

På 1960-talet planerade man för den nya tiden där bilen enligt utländska förebilder blev en central aktör för stadsplaneringen. Detta ledde till rivningar av städernas gamla strukturer och istället uppfördes kontor, parkeringshus och centrum för handel. Det s k miljonprogrammet innebar en statlig satsning genom lånegarantier till 100 000 bostäder om året mellan 1965 – 1975. Ambitionen var att minska 1950-talets bostadsbrist och trångboddhet samt höja den allmänna boendestandarden. De nya bostäderna byggdes framförallt i städernas ytterområden. Här skapades även grunden till ett storskaligt och industriellt byggande.
Idag kan vi se att byggtekniken med element och materialen med betong och cement och plast har nu börjat få allvarliga problem.


Hur har vi byggt tidigare
De första byggnaderna byggdes av det som fanns i omgivningen, dvs trä, halm och lera med tak av vass och en central eldstad. Med tiden utvecklades verktygen och därmed möjligheter att bygga stabilare konstruktioner med trästommar och tak som med tiden även innefattade sten, oftast skiffer. Korsvirkeshus, oftast med stommar av ek och med vass och lera som väggfyllnad och flera eldstäder utvecklades på medeltiden. Stenhus och bränt tegel till tak kom därefter. Hus som enkelt kan underhållas och repareras, med en livslängd som visat sig bli många hundra år.
I Sverige byggde vi uteslutande timmerhus med torv och grästak. Långsamtväxande trä av furu och gran fick torka på rot under flera år och timret fick därefter långsamt torka efter avverkning innan de byggdes. Sådana hus finns fortfarande kvar efter 500-600 år.

Samtidigt som industrialismen tog fart började städernas hus byggas med sten och tegel istället för trä. Genom introduktionen av cement och betong med stålstommar för cirka 100 år sedan, kunde vi börja se högre hus och alltmer rationella och kortare produktionsmetoder,

Betong och cement framställs av kalk som är en finit resurs. Tillverkningen sker i processindustrier som kräver oerhört stora mängder energitillförsel som också avger koldioxid. Vidare binder det koldioxid . Det kallas för karbonitsering och är ett problem för stålarmeringen – den rostar.
Just därför håller betong ca 100 år utomhus – tänk Slussen i Stockholm. Återanvändningen är också problematisk – dels tar mycket energi att riva och mala ned till fyllnadsmaterial till vägar och liknande och dels ett behovet begränsat.


Eftersatt underhåll i allmännyttan
2010 uppskattades att cirka 80 procent av det kommunala bostadsbeståndet vara i behov av genomgripande renoveringar och inte minst energieffektiviseringar. Den genomsnittliga kostnaden uppskattas till drygt 1 miljon kronor per lägenhet, vilket ger ett totalt investeringsbehov på 650 miljader kronor, i områden där många hyresgäster saknar möjligheter att bära en hyreshöjning. Detta har bland annat medfört att vissa bestånd avyttrades och man uppmuntrade bildandet av bostadsrätter för att undvika att behöva finansiera all upprustning.

Spekulation och ekonomiska risker följer i bostadsrättsvågen
2010 uppskattades att cirka 80 procent av det kommunala bostadsbeståndet vara i behov av genomgripande renoveringar och inte minst energieffektiviseringar. Den genomsnittliga kostnaden uppskattas till drygt 1 miljon kronor per lägenhet, vilket ger ett totalt investeringsbehov på 650 miljader kronor, i områden där många hyresgäster saknar möjligheter att bära en hyreshöjning. Detta har bland annat medfört att vissa bestånd avyttrades och man uppmuntrade bildandet av bostadsrätter för att undvika att behöva finansiera all upprustning.

Politik och regelverk
Under mitten av 2010-talet infördes återigen investeringsbidrag för nybyggnation. Initiativ till satsningar på fler bostäder togs genom statliga satsningar på infrastruktur, särskilt i storstadsområdena.
Politiskt diskuterades även införandet av en ny upplåtelseform enligt finsk förebild - aktieägarlägenheter, d v s att man har en fast egendom i en flerfamiljsfastighet och del i det gemensamma, d v s ett steg längre och tydligare ägande än en bostadsrätt. Något beslut togs aldrig.
Allmännyttan vill nu ändra på rättigheten till fri bytesrätt för att minska risken för svarthandeln.
Det rådande regelverket inom området, med framför allt plan- och bygglagen som grund, hanteras av kommunerna. Detta innebär översiktsplaner, detaljplaner och bygglovshantering. Processen tar lång tid och många kommuner saknar ofta den kompetens sin behövs för att hantera dessa frågor. På senare tid har VA-tjänstelagen som reglerar bl a vattenresursen ifrågasatts alltmer då den är mer än 50 år gammal, med allt vad det innebär. Även Miljölagen är till vissa delar överlappande med dessa två huvudregelverk. Tre lagtexter med tillhörande kringtexter som har olika perspektiv, inriktning, detaljnivåer och ger vältaliga lokala aktörer att ”bestämma” hur saker ska hanteras, eller så överlåts det åt domstolarna.
Trots vetskapen om detta fortsätter kommuner att planera som de alltid gjort och överutnyttjar vattenresursen genom sina gamla storskaliga VA-system, ineffektiva fjärrvärmeverk som riskerar att vi får problem med värmeenergiförsörjningen. och avfallshantering som grund. De storskaliga biogasanläggningarna som byggdes i början av 2000-talet har idag, precis som för fjärrvärmeverk, svårt kunna få in råvarorna genom en minskande avfallsmängd. Sammantaget är lagstiftningen inte baserad på de kvalitativa kraven på resurssnålhet på vatten och behovet av att återvinna näringsämnen, som finns i EUs regelverk och direktiv redan idag.

Hur bygger vi idag
Sedan 50-60 år har vi ersatt tegel och sten med prefabricerade element av betong och cement. Vi har ersatt trä med plast och infört kemiska material för limning och tätning. De stora bostadsområden som 1960- och 70-talets miljonprogram medförde lider idag av stora problem med underhållsbehov p g a materialval både in- och utvändigt.
Sedan 25-30 år har vi till och med ersatt vissa delar i prefab-elementens betong med gips och polyuretan som distansmaterial. Ytskikt har sedan ofta blivit i form av puts som lagts direkt mot byggelementen, allt för att göra bygget ”billigare i produktionsläget”.
De senaste åren har vi också börjat se träfasader utvändigt. I många fall på relativt höga hus,
Vi har dessutom i jakten på energibesparing gjort fastigheterna tätare och detta har medfört såväl problem med inomhusklimat som mögel och andra problem.
Hur länge kommer dessa hus att kunna leva och underhållas och till vilken kostnad och för vem?

Folkhemmet och den nya staden växer fram i Sverige
Från sekelskiftet och framåt tillkom fler byggnader i direkt anslutning till staden. Staden utgjordes av boende, handel och service för i fösta hand mer förmögna människor. Industriell verksamhet och arbetarbostäder förlades till stadens utkanter. Transporterna gjordes med häst och vagn, cyklar och ett fåtal fordon. De långväga transporterna gick med fartyg och järnväg in till städerna.
Stockholmsutställningen 1931 blev startskottet för Bauhaus-rörelsen och Folkhemsbygget i det socialdemokratiska Sverige. Förutom de kooperativa företeelserna SKB och HSB startades flera projekt med egnahemsbyggen. Självbyggnationer och bygg-gemenskaper såsom i bostadsområdena Enskede och Norra Ängby, där familjer fick förmånligt låna till material och själva byggde sina bostäder med hjälp av byggledare.
Bostäderna i städerna ägdes av de bemedlade, godsen, staden, och till och med företagen som kopplade dem till arbetet mm. Först under 1900-talet tillkom andra upplåtelseformer som förhyrning. I Sverige tillkom Stockholms Kooperativa Bostadsrättsförening 1916 och. Hyresgästföreningen 1923. Allmännyttan och hyresupplåtelsen med fri bytesrätt växte fram under efterkrigstiden. Parallellt utvecklades upplåtelseformer och lagstiftningen för ekonomiska föreningar och på denna byggdes från de tidiga boföreningarna till att bli bostadsrätter. och bostadsrättföreningslagstiftningen.
Utländska förebilder som ”Trädgårdsstaden” hämtat från England och socialkvarteren i Wien försökte man etablera i projekt som Fritidsstaden i Malmö och i projekt HSB i Stockholm.

Framtidens utmaningar och hur vi kan adressera dem bygger på flera faktorer. Vi kommer i allt större utsträckning ha behov av att kunna flytta oftare.Från att ha varit vanligt att bo på totalt 2-3 platser under livet inklusive sin uppväxt, verksamma arbetsliv till ålderdomen, är redan idag ovanligt. Vi flyttar vid studier, när vi lämnar föräldrahemmet, vid egen familjebildning och ev även med nya arbetstillfällen. Arbetstillfällen i traditionell mening med fast anställning och livs långa förhållanden har bytts till att det idag är vanligare att man byter såväl arbetsplatser som livspartners 2-3 gånger i livet. Andelen ungdomar som idag endast har korta anställningar eller ingen anställning ökar.

Genom digitalisering, globalisering och automation kommer mängden arbetstillfällen i industrin att ytterligare minska. Andelen offentligt anställda, som idag finansieras av skatter d v s i huvudsak av överproduktion som ger beskattningsbara vinster i företagen och moms från konsumtion, måste minska av det enkla skälet att vi inte har en jord till att ta resurser från.

Samtidigt har vi också ett behov av att kunna leva och bo även efter den tid när vi levde av arbeten som anställda.


Idag byggs så mycket med kortare livslängd trots att nomen för livslängden för nybyggnation är 100 år. Många har dessutom vittnat om dåligt utförda byggnationer oavsett om det är nybyggnation eller andra arbeten. Detta innebär att köparen, oavsett om det är kommunala- eller privata fastighetsbolag, bostadsrättsföreningar eller privatpersoner ställs inför stora problem både på kort och lång sikt.
Idag fungerar garantier i tio år, där de två första innebär att byggaren har bevisbördan för felens tillkomst. Därefter har köparen bevisbördan. Mindre byggföretag kan gå eller gör konkurs av taktiska skäl.
Kommunernas roll i hantering av byggrelaterade frågor skapar dessutom oklarheter med besiktningar åsikter och till detta kommer också bristande kunskap och kvalitét hos besiktningsmän.
Detta blir inte bara ett problem för köparna. Eftersom bankväsendet till stor del har sina säkerheter i fastigheterna och om dessa inte håller över tid vad händer då? Vi ser idag stora miljonprogrambestånd som närmar sig stora underhållsproblem då de producerats ”fel”. Generellt sett är betong och andra material inte särskilt hållbara, man talar om 100 år.

Lagen om att fastigheter skall energdeklarerades infördes 2006 och är baserat på ett EU-direktiv. Deklarationen baseras på en teoretisk beräkning av en fastighets ”skal” ur ett isoleringsperspektiv och tar inte hänsyn till om fastigheten är ett nybygge i Kiruna eller 100 år gammalt trähus i Ystad.
Eftersom det är svårt att hantera dörrar och fönster räknas dessa som väggar. Deklarationen skall göras var tionde år och skall registreras hos Boverket. Riksrevisionen har framfört kritik som gäller otydliga regler, otillräcklig kontroll, låg kvalitet på deklarationer och otillräckliga rekommendationer. Allt bekostas av fastighetsägarna och beräknas till ca 700 miljoner per år.

I en fastighet är varmvattnet 50-60% av energikostnaden och att tilläggsisolera en flerfamiljsfastighet för miljontals kronor är givetvis inte ekonomiskt hållbart då det endast skulle leda till en mindre förbättring. Byts dessutom fönster vilket är vanligt på äldre fastigheter blir utseendet helt förstört eftersom isoleringen bygger normalt upp till 100 mm utanför fönstren.

Till detta kommer även krav/behov av förbättrad ventilation av krav på luftkvalitet som inte räknas in i deklarationen dvs elen som åtgår för ventilationens drift.
Ventilation som kan påtvingas av t ex Radon-skäl. Mätningar sker då med helt stängda fönster under vintertid. Nedslag kan medföra omfattande ventilationskrav. Radon kan förekomma som bakgrundsstrålning från berggrund eller i betongtyper, t ex blåbetong, som användes under 1970- och 80-talet.
Deklarationerna har blir en konsultmarknad som lever på att det ska vara krångligt och problematiskt.

EU vill nu införa ny typ av deklaration.

Slutsats: deklarationerna är mycket tveksamma till sitt syfte att spara energi och tar inte hänsyn till att varmvattnet är en så stor del av energianvändningen. Åtgärderna som kan göras med isolering är inte bra för fastigheten och det är inte ovanligt att de leder till sämre inomhusklimat och luftvägsproblem med cirkulerande damm.
Att EU vill införa är helt fel att gå , de fastighetsägare som har höga energikostnader skall istället lägga pengarna på vettiga lösningar och inte konsulter och avgifter för administration av detta system.