Världens livsmedelsförsörjning står inför stora problem. Sverige har idag en s k självförsörjningsgrad, dvs det vi kan fixa inom ramen för våra gränser, på cirka 50%. Vi är tre måltider från anarki som Livsmedelsverket formulerade det. För det finns inga ”lager” av livsmedel, hela världen lever ”ur hand i mun”.

Vi är även helt importberoende på bränsle, utsäde, växtnäring och livsmedel som vi anser vara vardagliga. Detta gäller kolonialvaror, frukt, grönt kött och mejeriprodukter. Vi är självförsörjande på spannmål (om det finns utsäde mm), morötter och potatis, De senare som minskat på senare år och ersatts av bl a ökad import av ris. Vi har lager på c a 30 dagar i landet, i större affärer fem dagar och 1-2 dagar i de mindre.

Transporter går hela dagligen från stora anläggningar som mejerier, slakterier och kvarnar och annan förädlingsverksamhet. Butikskedjor som ICA, är lika mycket ett transport- och logistikföretag som dagligvaruhandel. Transportkostnaderna ökar i snabb takt med bränslepriserna och bränslet är något vi också importerar.

Långsiktigt håller inte dagens odlingsmetoder, användandet av konstgödsel och storskaliga förädlingsverksamheter då användandet av de begränsade och finita resurserna såsom fosfor och kalk, samt giftanvändning ändå skapar behov av förändring. Dessutom är det så enkelt att om det uppstår en situation där importen minskas, t ex av klimatskäl eller helt enkelt brist på livsmedel globalt, så räcker det inte. Vi är långt från självförsörjande.

Detta rör allas vår framtid, och är långt mer brådskande och komplicerat än politiska utspel i form av projektpengar, stödpaket och regelverk. Det krävs omedelbara insatser för att rädda stora delar av lantbruket där allt fler riskerar att gå i konkurs.

Det krävs nysatsningar för att långsiktigt skapa ett utvecklat jordbruk som är hållbart ur alla perspektiv. Det förutsätter en ekonomi som underlättar lantbrukens primärproduktion och som kan utökas med växthusbaserad odling på nytt sätt genom miljöpositiva innovationer.

För att lösa såväl de kortsiktigare behoven och skapa möjlighet till en omställning mot hållbart jordbruk krävs en nysatsning för produktion av kritiska produkter som växtnäring, utsäde och syntetisk diesel från rå-biogas i en ny typ av anläggningar.

För detta krävs lösningar som vilar på en sund och långsiktig ekonomi med uppgift att i första hand tillgodose lantbrukets, försvarets och andra kritiska verksamheters drivmedelsbehov. På längre sikt måste vi bygga upp en inhemsk livsmedelsproduktion, samt se över ekonomin i hela värdekedjan så den blir mindre bidragsberoende än idag.

Historik

Sverige var i stort ett jordbruksland där självhushållning var det rådande fram till ca mitten av 1800-talet. Färskvaror var svåra att hantera vilket gjorde att många livsmedel saltades eller torkades. Mjölk blev ost och smör. Större gårdar kom till, som gav ekonomi i form av bl a säterier, där överproduktion kunde säljas, fraktas och säljas på marknader i städerna. Livsmedel fraktades på fartyg eller med häst och vagn. Detta försörjde de framväxande tätorterna där bruk och sedermera fabrikerna behövde arbetskraft. Med järnvägens tillkomst förkortades transporttiderna och man kunde försörja de framväxande större städerna.

Efter första världskriget började vi konservera livsmedel. Därefter kom kylskåp och elektricitet. Jordbruket mekaniserades och blev allt mera storskaligt och hela tiden förbättrades säkerheten genom lagar och regler så man insett att dåliga livsmedel var en hälsorisk. Frysningen kom att bli alltmer intressant för färskvaruhanteringen, men krävde nya transportsätt med kyla i fordonen, i förvaringsutrymmen i affärer och i hemmen.

Dagens situation med globala transporter med flyg och båt och lastbilar med med både kyl- och frysmöjligheter, innebär att vi kan importera varor. Till och med färskvaror från andra sidan jorden och få ut dem till i snart sett alla butiker inom 1-2 dygn. Fisk fångas t ex utanför Norges kust, rensas i Kina och säljs i Sverige.

Från att ha var varit relativt god ekonomisk verksamheten klarar sig inte jordbruket utan stora subventioneringar idag. Handeln med och förädlingen av jordbrukets råvaror tjänar dock mest i denna ändrade värld. Ersättningarna till de inhemska jordbruket hålls också nere genom importerade lågprisalternativ som trots transportkostnaderna blir lägre - än så länge….

Planeten Jorden har sina begränsningar

Ur ett planetperspektiv på miljontals år kan vi konstatera avsevärda klimat- och andra förändringar har skett genom pol-vändningar, kometnedslag, istider och tropiska klimat. Förutsättningarna förändras. Det hinner hända mycket på t ex 500 000 år eller 5 000 000 år. Vilket ändå fortfarande är ögonblick jämfört med planetens perspektiv på drygt 4 500 000 000 år. Och det behövs inte så mycket, för att en liten obalans långsiktigt kan få stora konsekvenser.

Den moderna människan har funnit i ca 10 000-år. Men det är först de senaste 200 åren som ”utvecklingen” tagit fart. Det var då vi började kunna hantera lagrad energi i form av kol och olja - och industrialiseringen kom igång. Ur ett individperspektiv så handlar det framförallt om vad vi själva och våra föräldrar upplevt och då talar vi om 1-2 generationer d v s 50-100 år.

Genom att vi kunnat bruka jorden effektivare, förvara och producera livsmedel, utvecklat mediciner, så lever vi längre idag. Samtidigt har jordens befolkning växt till snart 8 miljarder. I stor sett är all tillgänglig mark utnyttjad och vi har nått en gräns för vad jorden skogen och havet kan producera.

Under de senaste hundra åren har vi skapat ett jordbruk som bygger på storskalighet, tillsatser av industriell gödsel och mekanisk bearbetning på ett sådant sätt så att den nödvändiga humusuppbyggnaden utarmas och hotar jordens fertilitet. Det leder även till att matjordsskiktet bokstavligen blåser bort. Därmed förlorar jorden förmågan att leverera växtlighet. Detta händer till exempel i USA med stora s k mono-kulturer av vete och majs och alla andra platser där denna brukar form bedrivs i mer eller mindre stor omfattning.

På samma sätt överutnyttjar och hanterar vi haven och skogen på fel sätt.
Jordens råvaror som vatten, metaller, mineraler, kol, och olja mm är inte oändliga, vilket vi nu börjat inse...

Nya hot

Nu blev inte utvecklingen som ”alla” trodde efter kalla kriget – istället fick vi fanatiker, terrorism och en utveckling i Ryssland som lett till krig och kriser i deras närområde. Ett oförutsägbart USA, och inte minst ett aggressivt Kina som köper upp eller skaffar sig kontroll över kritiska och globala resurser. Och dessutom en allt snabbare klimatförändring som påverkar förutsättningarna för livsmedelsförsörjningen.

Dessutom har ett nytt hot blivit allt tydligare. Där vi själva, det vi utvecklat och vårt sätt att leva är hotet. Vårt sätt att agera på planeten resulterar i döda hav, mikroplaster i maten, skogs- och markbränder, vattenbrist, minskad mångfald i naturen, en global förorening med främst plaster, kemikalier i vattendrag och natur samt förändringar i klimatet. Vi möter det nya hotet även i form av sabotage och cyberkrigsföring, vilket t ex gör att livsmedelshantering, sjukvård och vattenförsörjning kan bli utsatt. Hela samhället med de ”kretslopp” som vi själva konstruerat har blivit mera sårbart.

Allt det där är sådant som vi människor är direkt eller indirekt orsak till. Huvudsakligen därför att vi inte förstått olika samband och konsekvenserna av det vi gjort de senaste 100 åren. Det är först under senare år det börjar bli tydligt för fler än bara delar av forskarsamhället. Nu bottnar inte längre sårbarhetsfrågorna enbart i andra människors agerande och maktanspråk. Nu handlar det även om förändra vårt eget sätt att leva. Att förstå och acceptera att det behöver ske stora förändringar. Här och nu, inte sen i en avlägsen och diffus framtid i ett land långt bort.

En stor fördel med nuvarande situation är att det i vissa fall verkligen är svårt eller helt fel att bygga vidare på tidigare ansträngningar, rutiner eller kunskaper. Dessutom kan händelser eller rättare sagt konsekvenser sprida sig. Utsläppen från t ex kolkraftverken i Kina eller kemikalie- och gödselanvändningen runt om i Östersjön får även konsekvenser hos grannen och ännu längre bort. Spelplanen är helt förändrad och kunskaperna är helt andra nu, än under 1950-70-talens centraliserade och storskaliga strategier.

Idag finns stora hål i det nät som ska tillgodose de mest grundläggande behoven. Skrapar man lite på ytan så kan man snabbt konstatera vi är betydligt mer sårbara än vad vi trodde oss vara. Vi ser det ständigt, men alltför lite konkret sker. Väldigt tydligt blev problemen i samband med skogsbränderna sommaren 2018, under Covidpanemin och det ryska aggresionskriget i Ukraina. De direkta konsekvenserna får följdverkningar som sprider sig och visar snabbt var såbarheterna finns. Det ligger fler såna där oväntade effekter som bara väntar på att få dyka upp. Och risken är stor att det blir det nya utredningar, kommittéer, samråd och rapporter, istället för de konkreta förändringar som måste ske.

Öppet brev till Riksdag och regering om livsmedel och lantbruk

Vi konstaterar att vi är i stor utsträckning beroende av import av livsmedel på många områden. Det gäller allt från konstgödsel, utsäden och fröer till bränsle för jordbrukets fordon. Vår självförsörjningsgrad är låg, vilket innebär att vi producerar mindre än hälften av de livsmedel vi behöver, och hela jordbrukssektorn kämpar ekonomiskt.

Den ekonomiska fördelningen inom värdekedjan för livsmedelsproduktionen är också ojämn. Primärjordbruken opererar med en marginal på mindre än 5%, och den ekonomiska situationen förvärrades under pandemin och kriser med ökade bränsle- och elkostnader. Å andra sidan tar förädlingsverksamheter och handeln ut full kostnadstäckning och har en normal marginal på 10-20% och vinst.

Vi har under lång tid skapat storskaliga anläggningar för förädling, såsom mejerier, slakterier och kvarnar. Detta har resulterat i en betydande mängd transporter. När vi ser på hela värdekedjan från jordbruket till förädling, handel och konsumtion, uppkommer också svinn. Detta svinn uppskattas vara cirka 30-40% eller till och med mer. Dessutom krävs förpackningar för att hantera de långväga transporterna.

Det krävs nu omedelbara insatser för att rädda stora delar av lantbruket som riskerar att gå i konkurs. Vi behöver satsa på att skapa ett utvecklat jordbruk som är hållbart ur alla perspektiv på lång sikt. Detta innebär att vi behöver en ekonomi som underlättar primärproduktionen inom lantbruket och möjliggör expansion genom växthusbaserad odling med hjälp av miljöpositiva innovationer. För att lösa både de kortsiktiga behoven och möjliggöra en omställning mot hållbart jordbruk behöver vi satsa på kritisk produktion av växtnäring, utsäden och syntetisk diesel från rå-biogas i nya typer av anläggningar. Dessa lösningar bör bygga på en sund och långsiktig ekonomi som i första hand tillgodoser behoven hos både lantbruket, försvaret och andra kritiska verksamheter när det gäller drivmedel. På längre sikt måste vi bygga upp en inhemsk livsmedelsproduktion och omvärdera ekonomin i hela värdekedjan för att minska beroendet av bidrag.

Vi riskerar nu att en mängd jordbruk slås ut, och då uppstår frågan om vem som kommer att ta över. Om situationen når den punkten riskerar vi mycket.
På kort sikt är det viktigt att undvika konkurser inom jordbrukssektorn och på längre sikt behöver vi utöka och trygga den inhemska produktionen. För att uppnå detta krävs flera insatser, till exempel kretsloppsbaserade avlopp, inhemsk produktion av utsäden, växtnäring och bränslen på nya sätt. Det krävs också väl fungerande kritisk infrastruktur för vatten och el.

Vi behöver också omstrukturera produktionsmetoder, logistik och förädling för att minska behovet av transporter och förpackningar. I slutändan handlar det om att vi måste fatta beslut om hur mycket kött och djur vi kan hålla eller minska för att gynna växtbaserad proteinproduktion och vall för biogas som fordonsbränsle. Det handlar inte bara om att ge mer bidrag eller hitta enkla lösningar. Slutligen måste riksdagen snabbt fatta beslut om att undanta jordbruksenheter från konkurs och istället erbjuda rekonstruktion där kapitaltillskott och förmånliga likvidlån görs tillgängliga genom en särskild organisation med fondmedel för att främja inhemsk livsmedelsproduktion. Dessa insatser bör inkludera satsningar på utsäden, växtnäring, bränslen och förädlingsverksamheter samt en strukturell förändring mot småskalighet och minskade transporter. Priser, kostnader och marginaler i värdekedjan måste stabiliseras och fördelas rättvist.

Vi ser följande 3 steg:

Steg 1: "Jordbruksakut"

För att undvika en omfattande våg av konkurser inom jordbruket, vilket skulle resultera i brist på inhemsk livsmedelsproduktion och få potentiella intressenter att ta över verksamheten på både kort och lång sikt, föreslår vi införandet av en "Jordbruksakut" åtgärd med en särskild fond som aktivt tillhandahåller kapital- och likviditetsstöd för att hålla verksamheterna igång. Detta kan uppnås genom villkorade aktieägartillskott och långsiktiga lån.

Samtidigt bör såväl steg 2 som steg 3 initieras parallellt.

Steg 2: Nysatsning på inhemsk produktion.

Steg 3: Långsiktigt bygga upp en fungerande livsmedelssektor i ett internationellt perspektiv.

De långsiktiga målen måste fokusera på att skapa ett hälsosamt och hållbart jordbruk som är i balans med naturen och bevarar den biologiska mångfalden. Detta innebär att vi behöver utforska nya odlingsmetoder som bevarar jordens fertilitet över tid och tar hänsyn till de utmaningar vi står inför. Oavsett om vi kallar det ekologiskt eller organiskt är mindre viktigt, det viktiga är att vi implementerar metoder som främjar hållbarhet. Metoder som permakulturodling och användning av Terrapreta-kol kommer att spela en viktig roll i framtiden i ännu större utsträckning än idag. Det är också nödvändigt att minska användningen av kemikalier och gifter, samtidigt som vi övergår till lokalproducerade och lokalkonsumerade produkter. Detta minskar inte bara transportbehoven utan även förpackningsavfall på grund av transportskador.

Vi måste se till att växtnäring kommer från kretsloppet av näringsämnen, eftersom konstgödsel, särskilt fosfor, är en ändlig resurs. Detta kräver etableringen av nya småskaliga modulära kretsloppssystem som minskar behovet av färskvatten och möjliggör återanvändning av viktiga näringsämnen som fosfor, lokalt som värmeenergi. Dessa system måste ersätta dagens avloppshantering. Vi bör också överväga att använda fastigheternas takutrymmen för solceller inte bara för elproduktion, utan också för värmeproduktion i kombination med mark- och bergvärme. Det är också viktigt att integrera återanvändning av livsmedelsindustrins och handelns avfall i kretsloppet. Tillgång till kalk och kol, som används för att binda fosfor i jorden vid sådd, är också av betydelse. Därmed kan inte alla resurser gå till cement- och betongindustrin.

Det finansiella ramverket måste omstruktureras. För närvarande är cirka 65% av EU:s budget relaterad till subventioner inom jordbrukssektorn. Detta har skapat en omfattande byråkrati och kostnader i sig. Ofta förekommer också regler och föreskrifter som inte är hållbara eller relevanta för verkligheten.
Samtidigt måste vi även fokusera på att utveckla landsbygden. De investeringar vi föreslår kommer att skapa fler arbetstillfällen, men det kommer också att krävas bostäder, service, skolor och andra faciliteter för att stödja en växande landsbygd.

Samtidigt bör såväl steg 1 som steg 2 initieras parallellt.
Se också våra förslag i Transporter och Boende utanför tätort,

 Meny

Läs mer 
Externa länkar, mm

Har du några förslag till intressanta länkar som kan komplettera? Lämna dem här.

Navigera och sök!

HittaLättare underlättar för dig att hitta och navigera på vår websajt. Sammanfattning av det vi vill finns i Plan för hållbart robust samhälle … Just nu är livsmedel extra viktigt, se vårt Öppna brev!

Bli medlem i vår Facebookgrupp!

Choose your language below and let Google Translate do some work. The translations are not the best, but they will give you a good idea about the content. You will find this feature at the bottom of all our webpages.

We are working on a short version of this web site in English.

Happy reading!

Förändra systemet

Våra förslag till lösningar fokuserar på det basala, som livsmedelsproduktion, vattenhantering, näringsämnen, energi, kommunikation, boende, transporter, etc. Sånt som får vardagen att fungera, och vi kan börja imorgon! Vi har även förslag kring finansiering och genomförande. Vi har våra fyra utgångspunkter och inser att stora systemförändringar som behöver ske. Ny lagstiftning, nya regelverk och förnyelse av den offentliga sektorns roll behövs. Liksom nya beskattningar, ägandeformer och socioekonomiska lösningar. Och som en bonus leder dessutom flera av förslagen till minskade utsläpp av växthusgaser!

Länkar