I slutet av 1700-talet lärde vi oss att använda kol och olja i större skala för att generera energi. Uppkomsten av motorer under 1900-talet accelererade industrialiseringen, och vi började även använda naturgas och elektricitet som energikällor.

Transportmöjligheterna och behoven ökade när vi uppfunnit sjöfart, järnvägar och flyg. Telekommunikation och medieindustrin utvecklades samtidigt. Dessa framsteg minskade avstånden mellan platser, vilket hade både positiva och negativa konsekvenser, och banade väg för relativt nya fenomen som massturism.

Redan under järnåldern lärde vi oss att förvandla mineraler till användbara material och att bearbeta metaller som järn och senare andra metaller. Denna kunskap utvecklades och blev en drivkraft i industrialiseringen. Vi började använda kol som energikälla, och smedens hantverk utvecklades till mer produktions- och industriella processer. I början av 1900-talet lärde vi oss också att raffinera råolja genom krossning och omvandla den till produkter och kemikalier. Vi fortsatte att utveckla tekniken och skapade nya material som plaster, kemikalier och läkemedel. Vi lärde oss även att tillverka cement, betong, konstgödsel och pappersmassa, vilket krävde betydande mängder energi.

Genom användningen av konstgödsel och flytande kväve kunde vi särskilt efter andra världskriget industrialisera och effektivisera jordbruket. Denna utveckling har med tiden lett till försämrad markfruktbarhet, samtidigt som tillverkningsprocessen kräver enorma mängder energi när fosfater utvunnas från jorden.

Efter andra världskriget har människans efterfrågan på elektricitet ständigt ökat. Teknologiska framsteg, tillsammans med efterkrigstidens strävan efter bekvämlighet och enklare liv, har lett till en explosion av hushållsmaskiner och ökad belysning. Denna utveckling har nu övergått till fokus på batteriladdare, mobiltelefoner och datorer.